Jag kom att tänka på att jag älskade filmer redan som liten och gillade det lika mycket som musiken.
Så att gå film var nog lite av en självklarhet även om jag inte förstod det när jag sökte.

Men jag har alltid varit udda och gillat och showa och roa andra och sånt och varför inte roa andra genom att göra filmer?
Mer perfekt än så kan det ju ändå inte bli.

Det är doc. tuvärr inte så många som vet vad man får göra på samhälls estetiska filmprogrammet och det är inte alltid så lätt att förklara utan lättare att visa.

Men vi göra filmer från grunden från idé stadie till färdiga manus som vi sedan gör filmer av och visar upp och vi lär oss en massa bra saker som man har nytta av tex. att jobba i team(grupp) och hur man ljussätter en scen på bästa sätt, hur ljud fungerar till kameravinklar.

Sen förståss läser vi ju alla dessa vanliga och tråkiga ämnen med som man helst önskar att man slapp men dom är ju tuvärr också viktiga.

Men själva filmprogrammet är samhälls inriktat som många estetiska program.


Vad skulle du välja?

Ett gymnasie program som du redan vet vad det är för något och som alla andra vet vad det är eller något nytt och spännande som är mer du och som du kan lära dig nya saker genom att gå?

Jag säger då att man ska gå ett program som passar en bäst själv och strunta i alla kommentarer och att ingen fattar vad det är eller vad man gör, huvudsaken är att du trivs och lär dig saker.


Jag är inte rädd för annorlunda saker alls utan jag ser det mer som chanser att utvecklas och hitta min väg.


Jag är inte en vanlig person och därför gillar jag heller inte vanliga saker som att gå nån vanlig linje som alla vet vad det är utan jag sökte spänning och nya erfarenheter och därför valde jag att gå film och det har varit de bästa skol åren.


Är man udda ska man inte vara rädd  för att visa det utan ge sig fasen på att det inte är något hinder och ta sig ann det istället.


Förut ville jag smälta in och nu orkar jag inte försöka längre utan jag gör det på mitt sätt genom att inte dölja vem jag är.


Jag tror jag har börjat landa i livet och förstå varför jag är den jag är.