Varför är det så att det blir jobbigare att prata med människor man inte känner om man tänker på det innan och oroar sig för att man ska säga fel eller att man inte ska komma på vad det var man skulle säga och så?
Jag menar, vad är det värsta som kan hända?
Att man råkar gör bort sig genom att säga något fel är ju ingen big deal och om man skulle glömma bort vad man ska säga är ju heller inte så farligt.
Ändå så är man så där oroligt för att göra bort sig.
Man kan ju alltid tänka att den man ska prata med är naken, det sägs att det ska bli lättare att prata då.
men jag menar hur serriöst blir det då?
och om man haft den tanken att man ska tänka så innan man ska prata med personen och ändå bestämt att man inte ska tänka på det så lär man ju absolut tänka på den personen som naken under samtalet man har.
Jag gav det tipset till en kompis men hon happade inte på det men hon trodde också att hon i alla fall kommer att tänka på det bara för att hon sagt att hon inte kommer göra det, lite psykologiskt så där.
Men tänk vad mycket roligare samtalet med chefen blir om man tänker att chefen är naken, kan man hålla sig för skratt tro?
Ja det är ju det där som är frågan hur man skulle hantera en tanke på nakenhet hos sin chef.
Jag kan ändå tycka att man kanske inte ska ta allt på så stort allvar, garva lite åt dom misstag man gör, det är ju inte hela världen om man säger något fel eller gör något fel, vi är ju trots allt människor.
Här får ni en rolig bild att kolla på, den har inget att göra med dagens inlägg men något roligt ska man ju få ha så skåda!
